Nu har jag äntligen fått smaka på min senaste APA, dvs, American Pale Ale. Förväntningarna var som alltid skyhöga och pyset som mötte när kapsylen öppnades dämpade inte dessa.

American Pale Ale är en relativt ny sort som är en variant på den klassiska brittiska Pale Ale. Det var under 80-talet som det började produceras mycket Pale Ale i USA genom de många mikrobryggerierna. Det som skiljer dem från de brittiska  är främst att en APA har en tydligare citruston och humlekaraktär av de amerikanska humlesorter som numera finns att tillgå.

Men åter till provsmakandet. Att döma av pyset så hade kolsyran blivit bra och när ölen fyllde glaset bildades ett ordentligt skum på toppen. Den hade en relativt mild beska vilket jag föredrar och den karakteristiska humlekaraktären satt som den skulle. Dock hade jag önskat en tydligare citruston och en ännu större humleexplosion men detta recept hade inte den mängd humle så det är ju inte så konstigt. Överlag är jag dock väldigt nöjd med denna.

För att uppnå ovanstående önskningar skulle jag kunnat öka på både smakgivan samt aromgivan, och vad är nu detta för givor undrar ni som inte satt er in i bryggandes magiska värld ännu... Detta kommer jag ta upp mer längre fram i bloggandet men kortfattat så tillsätter man humle under olika tidpunkter av koket. Beroende på hur länge de ligger i ger de olika karaktär till ölet. Under ett vanligt 60-minuters kok så tillsätts en mängd humle direkt, bittergivan. Smakgivan brukar tillsättas när det är runt 15 minuter kvar medans aromgivan som ger doftkaraktären tillsätts på slutet eller när koket avslutats.

Min nästa sats ska nog bli ännu en IPA och denna gången ska jag satsa på en rejäl humleexplosion. Dessutom känner jag mig ganska tillfreds med mitt sätt att brygga på så nu ska jag börja köra lite 10-liters batcher.